Related Paintings of unknow artist :. | The Hero Faramurz scatters the troops of the king of Kabul | Kritklippor in Normandie | This portrait of Vasco da Gama to clerical error Gregorio Lopez. | The Last Judgement | Allegory of the lost son |
Related Artists:
Johann Koler
(8 March 1826, in Vastemõisa near Suure-Jaani, Viljandi County, Estonia - 22 April 1899 in St. Petersburg, Russia) was an Estonian painter. He is considered to have been the first professional Estonian painter. He distinguished himself primarily by his portraiture and to a lesser extent by his landscape paintings. Some of his most notable pictures depict the Estonian rural life in the second half of the 19th Century. Johann Köler was the seventh child born to a peasant family. Despite the poverty of the parents Köler managed to attend the elementary and the district schools in Viljandi. Then he attended a workshop of master painters in Cesis (then in Livonia). In 1846, Köler travelled to St. Petersburg to work as a sign writer, where his talent was soon discovered. From 1848 to 1855 Johan Köler studied drawing and painting at the St. Petersburg Imperial Academy of Arts. During 1857 Köler travelled to Paris via Berlin, later returned to Germany then travelled to the Netherlands and Belgium. In 1858, he travelled across the Alps to Milan, Geneva, Florence and Rome. There, he studied in a private academy and devoted his time to watercolor technique. In Rome during 1859 he presented his composition "Christ on the Cross". Answering the call of the St. Petersburg Academy of Arts, Köler returned to the city in 1861. From 1862 to 1874 he was a teacher of the Grand Duchess Maria Aleksandrovna, the daughter of Czar Alexander II of Russia. In 1869-1870, he worked as a lecturer at the St. Petersburg Academy of Arts. From 1886 to 1889 Johan Köler worked in Vienna, Nice and Paris.
TIBALDI, Pellegrino
Italian Painter, 1527-1596 Painter and architect. Pellegrino Tibaldi's early paintings show the influence of Bagnacavallo and of other Bolognese followers of Raphael, but his actual teacher is unknown. Vasari's claim that his own works in S Michele in Bosco, Bologna, formed Tibaldi's artistic education is hardly borne out by the latter's first efforts. The Mystic Marriage of St Catherine (c. 1545; Bologna, Pin. N.) is, in its classical, hierarchical simplicity, clearly inspired by Raphael's manner as interpreted by his Bolognese imitators; although it also bears delicate marks of Parmigianino's grace, the power of its expressive dignity and the architectural background hint at Tibaldi's future development. Tibaldi's Adoration of the Shepherds
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.